Drömmen som gick i uppfyllelse
Posted on
Det var på samlingsskivan Radio City Love Songs 3, som kom 1994, jag upptäckte artisten Celine Dion med låten ”The Power Of Love” men då visste jag inte att det var en cover på Jennifer Rush ”The Power Of Love”.
Högst upp på önskelistan vid födelsedagar och jul stod: en cd med Celine Dion.
Det var hon som blev min idol under 90-talet.
I slutet av 1995 fick jag höra av min vän Sandra att Celine Dion skulle komma till Sverige och spela i Göteborg kommande sommar. När jag fick höra detta så blev jag jätteglad och vi bokade biljetter. Och jag såg verkligen fram och längtade efter att gå på konserten.
Tyvärr ställdes konserten in p.g.a. hennes mans sjukdom.
Och så klart blev jag besviken förstås.
1997 kom filmen ”The Motion Picture Of Titanic” och titelspåret var ”My Heart Will Go On” med Celine Dion. Då hade jag en CD-växlare med 5 skivor och jag tror att ”Let’s talk about love” och Titanic-skivan oftast låg i. De andra 3 var antingen Enya, The Corrs, någon musikalskiva eller ett samlingsalbum, ni minns de där: Absolute Music, Radio City Hits, Most Wanted Music, osv.
Jag ville även lära mig både att spela och sjunga ”My Heart Will Go On” och det har jag väl gjort på mitt eget sätt. Jag har långt ifrån den rösten men jag gillar flera av hennes låtar.
SVT hade ett IT-program som hette Sajber som var ett tv-program som handlade om IT och teknik, och jag var med i ett av avsnitten och visade hur man som synskadad surfar på Internet med hjälpmedel. Där ville han som filmade även att jag spelade något på pianot och då blev det självklart Titanic-låten, då den även var populär och låg etta på alla topplistor.
Så kom hon tillbaka till Sverige 2008 men av någon anledning hade vi ingen möjlighet att gå på någon av spelningarna.
Så kommer vi fram till idag. I januari år 2017 skriver Sandra på chatten att Celine Dion kommer till Sverige i juni och kommer bara att ha en spelning och det är på Tele2 Arena i Stockholm. ”Nu är det tredje gången gillt och du får bara inte missa den här chansen”, skrev hon. Jag funderade en vecka och meddelade henne att jag så klart vill gå och biljetter fick hon tag på till oss och några andra.
I maj var jag och familjen på en kryssning i 13 dagar. På fartyget fanns det en karaokebar. Vi gick dit en av kvällarna enbart för att lyssna på andra som sjung. ”Tyckte jag”. Och just den lördagskvällen som vi gick dit presenterade de en karaoke-tävling som de skulle ha. Det var 3 deltävlingar, de 8 första som hittade en låt och anmälde sig skulle få vara med i tävlingen. Jonathan och Reine tjatade på mig: ”Kom igen, kom igen! Du känner ingen här ändå, så vad kan gå fel?” Jag har haft problem med hosta och min röst sedan veckan före jul december 2016 och jag känner mig ringrostig. Och för det andra, vad ska jag sjunga? Här handlade det om att hitta en låt i en pärm där låtarna inte hade någon ordning. Man fick heller inte ta någon låt som någon annan hade tagit. Så säger han i baren: ”We have 7 singers, we need one mores singer.” Hursomhelst så gav jag mig och jag och Jonathan gick fram till baren och jag säger: ”Kolla om Celine Dion’s ”My heart will go on” finns, för det tyckte jag att det borde göra. Jaha, och den fanns och Jonathan signade upp mig med mitt namn, låt och hyttnummer.
Det var tre saker de kollade efter.
*Val av låt
*Något de kallar för vokalist. Det är om man kan sjunga efter texten och sjunga rätt toner.
*Scenframträdande
Lite små-nervös var jag och tänkte. Oh no! Hur gick nu texten? Och hur ska jag presentera mig och varför valde jag just den här låten?
Så blev det min tur att stå på scen.
Jag fick mikrofonen i handen och så berättade jag vad jag hette och att jag kom från Sverige. Jag sa varför jag valde låten, för att om en månad skulle Celine Dion komma till Stockholm och ha en spelning och att jag skulle gå på den konserten. Då kunde det här vara en liten uppvärmning inför den konserten. Jag berättade även att jag var lite osäker på låttexten och inte kunde se texten på skärmarna men att jag ska göra mitt bästa för att ta mig igenom låten.
Hehe, jag kom av mig på andra versen och fortsatte att nynna, med publikens hjälp kom jag på resten av texten och tog mig igenom resten av låten.
De 8 som kom till final skulle få sjunga på stora scenen i biografen näst sista dagen på kryssningen.
Ingen fick veta om man kom till final förrän alla deltävlingar hade varit.
Andra deltävlingen var på måndagen och vi gick dit för att lyssna. Eftersom ingen ändå inte fick veta om man kom till final dagen före finalen så fick man ställa upp igen om man ville. Jag kan inte så många låttexter i huvudet så jag sjöng inte fler gånger. Den tredje deltävlingen var på tisdagskvällen och även då gick vi och lyssnade.
Så blev det torsdag, dagen före finalen. Jag tänkte, nej, det är helt omöjligt att komma till final. Många var superduktiga och var van att sjunga till karaoke.
När vi kom tillbaka till hytten på kvällen efter middagen låg det några kuvert på överkastet.
I det första kuvertet var det information om hemresan, tider för när bagaget skulle stå ute i korridoren. Och i det andra: Välkommen till karaoke-finalen!!! Fredagen den 26:e Maj 2017 kl15.00.
Ja, så började jag leta fram låten på iPoden och öva på sång och text.
Klockan 15.00 på fredag samlades alla som gått till final och vi önskade varandra lycka till.
Och vad händer när tävlingen börjar? Jo, jag får ett hostanfall. Jag tänkte:”Oh no, detta får inte hända och det här kommer inte alls gå bra. Och sista partiet i låten, den som är så hög.” Well, Well, det var bara att dricka vatten och knapra sönder en halstablett. Jag var näst sist, jag gick upp på scen och gjorde mitt framträdande. Det gick bra, jag glömde inga textrader och tog mig igenom hela låten.
Efter att alla hade framfört sin låt så fick vi alla gå upp på scen.
Hon som presenterade oss och låtarna sa att vi alla var superbra. Alla fick ett diplom och en medalj. Och han som vann fick en flaska champagne.
Jag var glad att jag bestämde mig för att delta.
Fredagen den 16:e juni sitter jag och min ledarhund Vera på ett X2000 tåg på väg mot Stockholm.
Sandra möter oss där ledsagningen har sin mötesplats. Vi tar t-banan vidare ut där hon bor. Jag ville åka upp kvällen innan, för ifall det skulle vara tågförseningar så hade jag iallafall ett dygn på mig att komma fram. Men vi slapp förseningar.
Så kom själva dagen ☺.
På förmiddagen var vi i stan och sedan åkte vi tillbaka till hennes lägenhet för att göra oss iordning inför kvällen. Vi lyssnade på en massa låtar av Celine Dion och jag började berätta vilken skiva just den låten fanns med på och t.o.m spårnummer. Lite kul var det.
Vi gick vid 17-tiden. Först åt vi på en grekisk restaurang och sedan träffade vi de andra som skulle med på konserten.
När vi väl stod utanför arenan gick tankarna tillbaka till spelningen med U2 i Globen som skulle ha varit den 19 september 2016. Den konserten ställdes in p.g.a. en man som viftade med ett pistolliknande föremål.
Sådan otur hade vi inte den här gången. Som förband var det en artist som imiterade andra artister. En del låtar gjorde hon rätt så bra men det var nån som var mindre bra.
Sedan kom Celine ut på scen och öppnade konserten med just den låten som jag för första gången hade hört med henne: ”The Power Of Love”.
Efter att hon hade kört alla låtar så tackade hon publiken och jag blev lite smått besviken. ”Men vad sjutton, hon har ju glömt den största hiten”, sa jag till Sandra. Precis efter att jag sagt det så kom Celine tillbaka ut på scen och avslutade konserten med Titanic-låten.
Det var en lyckad konsert. Jag var verkligen supernöjd med urvalet av låtarna. Jag saknade några hits men man kan ju inte få allt ☺.
Så en än gång Sandra, tusen tack igen för att du tog med mig på konserten med Celine Dion. Jag är så glad. Det här är en dag som jag kommer att leva på bra länge.